cantersmanima

Misär kryper i varje vrå.
Hos mig kryper dock mest trådar för tillfället. För all den misär, allt det hemska är en livsstil jag inte längre klarar av. Jag är för känslig för att vara känslig. Hur går det ihop?
Jag tål inte alla klägomål ifrån höger och vänster. Alltid är ju något fel. Aldrig är det som du vill.
Men du tänker inte på hur mycket sämre det kunde varit?
Du andas, du tänker, och du känner.
Du har mat på bordet, och en säng att sova i.
Det är det faktiskt inte alla i sverige som har.
Ofta pratar man om hur "barnen i afrika" har det. Men hur nära känns det? Det är något man hört sedan man varit liten, och därav reagerar man tyvärr inte längre.

Men du vet den mannen du gick förbi idag, han du knappt såg. Som ett moln av frågande stoft. Har han ett hem?

Ofta glömmer vi bort att det finns folk runt om oss som inte har ett hem. Folk som inte kan få sova i värme.

Och du klagar på att din skolmat inte var bra nog?

Det är sådana saker som gör att jag inte förstår mig på människor. Inte alls.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så anser jag alkoholister vara bättre medmänniskor än de flesta. Och ja, det är dem. För de har inte lika mycket fördommar som vanliga människor. De har inte inpräntat i sig att man inte får tala till någon man inte känner.

Min syster mötte en alkoholist med en hund en dag. Hunden hoppade upp på hennes knä. Alkoholisten bad om ursäkt och gav henne pengar för att hans hund hade varit olydig.
Hur många personer med god inkomst känner du som hade gjort det?

Jag har aldrig riktigt reflekterat över det, men i svåra situationer, eller gånger då jag haft det svårt har alltid folk med hög alkoholkonsumention funnits där.
Okända människor du bara känner såpass att du vet om deras ansikte, det är de som ser ledsna ögon.
I torsdags fick jag ett oroande besked som gav mig tårar, för alla som känner mig vet att jag är väldigt känslig och inte kan hinda mina känslor. I vilket fall som, så började jag gråta medans jag pratade i telefon, och det dröjde inte många minuter innan en alkoholist jag aldrig träffat innan gick fram för att kolla om jag var okej.
Notera att hela min klass var i byggnaden med stora fönster precis brevid, förutom de som fortfarande var ute. De sade inget. De frågade inte. Men en okänd man frågade.
Jag önskar jag kunde ha visat hur tacksam jag var över detta.
Det är inte första gången en alkoholist varit snäll emot mig. Jag finner ofta alkoholister snällare än de personer man skall kalla för vänner.
Alkoholisterna får så mycket skit, men vem skadar de egentligen?

Jag tycker inte de borde få så mycket skit för ett öde de själva inte velat ha. För jag tror ingen vill vara alkoholist. Jag tror bara man inte har någon annan verklighet.

Jag tillägnar dagen hjärta till denna okände man.

Efter ett lagom långt uppehåll i bloggen känns det nästan dumt att starta igen, men jag skall försöka att klara av dethär med att ha en blogg utan att lägga ner den direkt.
Största anledningen till att jag inte skriver så ofta här är att jag inte har tillgång till en dator där jag kan göra det på.

Som under sommaren, då har jag bara varit hos min pojkvän, och haft roligare saker för mig än internet :)

Ni får lite outfitbilder som är drygt en vecka gamla, för att få uppdateringen att kännas lite mer okej :)



Smyg-titt i min sminklåda efter att en grön pigmentskugga ramlat ut över alla produker >,<



klädsel då ja



Skall väl börja lite med de pyssel som har ägt rum den senaste tiden, här ett halsband jag pillade ihop för två veckor sedan:




Små söta hjärtan jag dekorerade lampan med:

Något som är superlätt att sy för hand med ett gammalt lakan eller dylik, och har du ingen bommul att stoppa upp hjärtanen med så kan du alltid göra som jag, använda toapapper. Vill du ha en god doft ifrån hjärtanen kan du alltid baka in lite doftämnen eller lavender. :)