cantersmanima

Jag har aldrig riktigt reflekterat över det, men i svåra situationer, eller gånger då jag haft det svårt har alltid folk med hög alkoholkonsumention funnits där.
Okända människor du bara känner såpass att du vet om deras ansikte, det är de som ser ledsna ögon.
I torsdags fick jag ett oroande besked som gav mig tårar, för alla som känner mig vet att jag är väldigt känslig och inte kan hinda mina känslor. I vilket fall som, så började jag gråta medans jag pratade i telefon, och det dröjde inte många minuter innan en alkoholist jag aldrig träffat innan gick fram för att kolla om jag var okej.
Notera att hela min klass var i byggnaden med stora fönster precis brevid, förutom de som fortfarande var ute. De sade inget. De frågade inte. Men en okänd man frågade.
Jag önskar jag kunde ha visat hur tacksam jag var över detta.
Det är inte första gången en alkoholist varit snäll emot mig. Jag finner ofta alkoholister snällare än de personer man skall kalla för vänner.
Alkoholisterna får så mycket skit, men vem skadar de egentligen?

Jag tycker inte de borde få så mycket skit för ett öde de själva inte velat ha. För jag tror ingen vill vara alkoholist. Jag tror bara man inte har någon annan verklighet.

Jag tillägnar dagen hjärta till denna okände man.