cantersmanima

Vi har bytt rum,och det är första gången jag är här nere. Tydligen fick jag inte plats ibland de jag satt med förut, så nu har jag ett nytt rum. vet inte vad jag känner över det. Det är väl som det är. Jag kände mig ändå inte så välkommen till deras rum när de brett ut sig över min plats, och ställde soptunnan där jag skulle sitta.

Hur skall det tolkas?

Som att jag inte har plats där, som om jag inte längre är med. Även städeskan har noterat att jag inte är där så ofta. Och nej, det är jag inte. Kanske skall det bara tolkas som att papperskorgen bara tyckte det var trevligt att sitta vid min stol.

Jag bestämmer mig för att uppfatta det så, orkar inte med onödiga tvister.

Min huvudvärk sitter i den högra delen av pannan, och lite ner mot nacken.

Min mor tycker det är så konstigt, hur kan man veta var feber har satt sig, var sjukdom slår rot?

Men jag vet att när jag blir febrig rotar sig febern fast i höger axel likt en igel, förlamar och stramar en del av mig som ständigt är i rörelse. För att den vet, att sitter den där, då får jag ont.

Ibland undrar man om det inte är så, har febern ett eget medvetande? har mag-ont eller magsjukdom en sadistisk vilja att alltid titta fram när man behöver vara ifred från den som bäst.

De sista sekunderna innan tåget når perrongen. En illsnabb smärta i magen. Och man vet, för det har hänt förut, att denna smärta tar fler sekunder på sig att gå över, än jag har kvar på detta tåget.

Så du tvingar dig upp, trots att du knappt kan stå för tillfället. För du måste av. Du kan inte vänta.

Kunde inte smärtan i magen vänta heller?

Bara några sekunder senare, och jag hade kunnat ta hand om situationen bättre. Men vad är det roliga i det?

Vad är det roliga med att göra saker när de är som mest väntade?

Det här handlar inte om magont eller huvudvärk.

Det har en mycket större betydelse än så. Men det är rätt svårt att inse det, eller hur?

När huvudet skall värka, och magen krampa.